Focus on Cellulose ethers

Grundläggande egenskaper hos Drymix bruk

Drymix Mortel är det mest använda och ett av de väsentliga materialen i modern byggnadsteknik. Den består av cement, sand och tillsatser. Cement är det huvudsakliga cementeringsmaterialet. Låt oss idag lära oss mer om de grundläggande egenskaperna hos torrmixmortel.

Byggbruk: Det är ett konstruktionsmaterial framställt genom att cementera material, fin ballast, inblandning och vatten i rätt proportioner.

Murbruk: Murbruket som binder tegel, stenar, block etc. till murverk kallas murbruk. Murbruk spelar rollen som att cementera block och överföra belastning, och är en viktig del av murverk.

1. Sammansättningsmaterial av murbruk

(1) Cementeringsmaterial och inblandning

De cementeringsmaterial som vanligtvis används i murbruk inkluderar cement, kalkpasta och byggnadsgips.

Hållfasthetsgraden för cement som används för murbruk bör väljas enligt designkraven. Hållfasthetsgraden för cement som används i cementbruk bör inte vara högre än 32,5; hållfasthetsgraden för cement som används i cementblandbruk bör inte vara högre än 42,5.

För att förbättra brukbarheten av murbruk och minska mängden cement blandas ofta en del kalkpasta, lerpasta eller flygaska i cementbruk, och det på detta sätt framställda bruket kallas cementblandbruk. Dessa material får inte innehålla skadliga ämnen som påverkar murbrukets prestanda och när de innehåller partiklar eller agglomerat ska de filtreras med en 3 mm fyrkantssikt. Släckt kalkpulver ska inte användas direkt i murbruk.

(2) Fint ballast

Sanden som används för murbruk bör vara medelsand, och murbruket ska vara grov sand. Slamhalten i sanden bör inte överstiga 5 %. För cementblandat bruk med hållfasthetsgraden M2,5 bör slamhalten i sanden inte överstiga 10 %.

(3) Krav på tillsatser

Liksom tillsats av tillsatser i betong, för att förbättra vissa egenskaper hos bruk, tillsatser som mjukgörande, tidig hållfasthet,cellulosaeter, frostskyddsmedel och retarderande kan också läggas till. I allmänhet bör oorganiska tillsatser användas, och deras typer och doser bör bestämmas genom experiment.

(4) Kraven för murbruksvatten är desamma som för betong.

2. Tekniska egenskaper hos murbruksblandning

(1) Fluiditet av murbruk

Prestandan hos murbruk som flyter under sin egen vikt eller yttre kraft kallas murbrukets fluiditet, även kallad konsistens. Indexet som anger murbrukets flytbarhet är sjunkningsgraden, som mäts med en brukskonsistensmätare, och dess enhet är mm. Valet av murbrukskonsistens i projektet baseras på typ av murverk och konstruktionsklimatförhållanden, som kan väljas genom att hänvisa till Tabell 5-1 (”Code for Construction and Acceptance of Masonry Engineering” (GB51203-1998)).

De faktorer som påverkar murbrukets flytbarhet är: murbrukets vattenförbrukning, typen och mängden cementmaterial, partikelformen och graderingen av ballast, arten och doseringen av tillsatsen, blandningens enhetlighet, etc.

(2) Vattenretention av murbruk

Under transporten, parkeringen och användningen av det blandade murbruket förhindrar det separationen mellan vatten och fasta material, mellan fint slam och ballast, och förmågan att hålla vatten är murbrukets vattenretention. Att tillsätta en lämplig mängd mikroskum eller mjukgörare kan avsevärt förbättra murbrukets vattenretention och flytbarhet. Murbrukets vattenretention mäts med en murbruksdelamineringsmätare och uttrycks genom delaminering (. Om delamineringen är för stor betyder det att murbruket är benäget att delamineras och segregeras, vilket inte bidrar till konstruktion och cementhärdning. delamineringsgraden för murbruk bör inte vara större än 3 0 mm. Om delamineringen är för liten är det risk för uttorkande krympsprickor, så delamineringen av murbruk bör inte vara mindre än 1 0 mm.

(3) Inställningstid

Härdningstiden för byggbruk ska utvärderas baserat på att penetrationsmotståndet når 0,5 MPa. Cementbruket bör inte överstiga 8 timmar och cementbruket bör inte överstiga 10 timmar. Efter tillsats av tillsatsen bör den uppfylla design- och konstruktionskraven.

3. Tekniska egenskaper hos murbruk efter härdning

Brukets tryckhållfasthet används som dess hållfasthetsindex. Standardprovstorleken är 70,7 mm kubiska prover, en grupp med 6 prover, och standardkulturen är upp till 28 dagar, och den genomsnittliga tryckhållfastheten (MPa) mäts. Murbruk delas in i sex hållfasthetsgrader enligt tryckhållfastheten: M20, M15, M7.5, M5.0 och M2.5. Murbrukets styrka påverkas inte bara av själva murbrukets sammansättning och andel, utan också relaterat till basens vattenabsorptionsförmåga.

För cementbruk kan följande hållfasthetsformel användas för att uppskatta:

(1) Icke-absorberande bas (som tät sten)

Den icke-absorberande basen är den viktigaste faktorn som påverkar murbrukets hållfasthet, som i princip är densamma som betong, det vill säga den bestäms huvudsakligen av cementstyrka och vatten-cementförhållande.

(2) Vattenabsorberande bas (som lertegel och andra porösa material)

Detta beror på att basskiktet kan absorbera vatten. När den absorberar vatten beror mängden vatten kvar i murbruket på dess egen vattenretention, och har lite att göra med vatten-cementförhållandet. Därför bestäms murbrukets styrka vid denna tidpunkt huvudsakligen av cementens styrka och mängden cement.

Bindstyrka hos murbruk

Murbruket måste ha tillräcklig kohesionskraft för att binda murverk till en solid helhet. Storleken på murbrukets kohesionskraft kommer att påverka murverkets skjuvhållfasthet, hållbarhet, stabilitet och vibrationsmotstånd. I allmänhet ökar kohesionskraften med ökningen av murbrukets tryckhållfasthet. Murbrukets sammanhållning är också relaterad till yttillståndet, graden av fuktighet och härdningsförhållandena för murverk.


Posttid: Dec-07-2022
WhatsApp onlinechatt!